tisdag 19 maj 2009

du ringer ju aldrig-gnället

Jag förstår mig inte på en grej. Den här grejen med att man träffar en kompis man varken har träffat eller pratat med på ett tag - och man har lite trevligt hej-på-dig-det-va-länge-sen-snack tills personen i fråga slänger ur sig: "Men varför ringer du aldrig" eller "varför hör du aldrig av dig?"
Det kan finnas tusen anledningar, man kanske är trött på personen i fråga, man kanske helt enkelt inte har tid eller så umgås man med några vänner. Jag tycker nästan man dumförklarar sig själv när man ställer den, för om inte jag hör av mig och om du saknar mig - varför hör du inte då av dig? För så svårt kan det ju inte vara, det är ju inte bara jag som kan skicka iväg ett sms, ringa ett samtal eller skicka ett meddelande på facebook. Eller?
Det känns som man ska trycka på mig skuldkänslor, får mig att känna mig som en dålig kompis när jag får höra att jag varit dålig på att höra av mig. Men det där funkar inte på mig, jag blir bara trött. trött på folk som inte själva orkar göra något åt saken, men ändå förväntar sig att andra ska göra det för dom. om jag slutar ringa så är det väl bara så, ring upp istället så slipper du ställa frågan och framstå som du är helt bakom flötet.

Yes, imorgon väntar ett 10-timmarspass! Halleluja :)

Inga kommentarer: